Sommarlov...(ja inte för mig men ändå)
Eftersom jag jobbar hemifrån känns det nästan som sommarlov för mig med, sena kvällar och morgnar där stressen lyser med sin frånvaro.
Lilleman njuter av sin frihet, tar dagen lite som den kommer och försjunker ofta i en bok.
Då veckan bjudit på riktig sommarvärme har en del tid tillbringats vid havet.
Jag kan inte förstå att jag levt så länge utan omedelbar
närhet till havet.
Jag kan inte tänka mig att inte ha havet närvarande i min vardag längre. Vid havet fikar vi, badar, grillar sena kvällar, plockar stenar, promenerar, ser ut på båtarna, promenerar, ja det är som en magnet som drar en till sig. Att bara sitta ned och titta ut över havet är rogivande i sig.
I går promenerade vi ned till havet rakt nedanför oss. Där finns ingen finkornig strand, men kilometer av rosor längs kanten sprider ljuvlig doft, och Lilleman älskar att undersöka alla vackra stenar och underliga smådjur som finns där.
Dottern tog med en tidning och en liten stund kunde hon sitta ned och läsa den utan att få alltför ont.
Jag hade som vanligt kameran i handen och förevigade stunden.
Ha en fin dag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar