Nu är vi hemma i Skåne igen! Det har varit helt underbart att komma iväg och hälsa på alla, jag är så tacksam och glad över att vi kom iväg allihop!!
Vi har haft så lyxigt och mysigt med middagar och fika lite överallt, småprat och många kramar!
Blev vemodig och samtidigt glad titt som tätt när man känner hur fina vänner och släktingar vi har. Vi saknar ju dem alla öerhört, vi har ju inte en enda släkting här, och vi kände bara ett par stycken när vi kom nedflyttandes hit till Skåne. Det blir hemskt sällan vi träffar de i norr numera, sist var över ett år sedan.
Lilleman som är 10 år nu har tagit flytten med ro och gjorde sig snabbt hemmastadd med en massa fina kompisar. Det har aldrig varit något problem för honom att vi flyttat, men den här gången när vi besökte vår gamla hemby blev han jätteledsen, och sa att han ville flytta hem till norrland igen. När vi gick förbi vårt gamla hus blev han så ledsen så det vred verkligen om i hjärtat på mig!
Igår på skolan hade han också varit ledsen och sagt att han ville flytta, enligt honom SUGER Skåne och Norrland är BÄST! Lite konstigt för innan vi åkte iväg norrut sa han att han INTE skulle kunna flytta tillbaks..
Han saknar snön som lyser med sin frånvaro här nere, släkten och vännerna och framförallt skoteråkningen!
Tack och lov så har han helt underbara omtänksamma kompisar här som verkligen bryr sig om honom, så igår hade han med en kompis hem som sov över och som talade om att han verkligen inte vill att han ska flytta tillbaks norrut, så sött!!
De fnissade och skrattade helakvällen och i morse var det en glad kille som for till skolan så förhoppningsvis kommer han till ro här igen.
Efter att ha varit i ett riktigt vinterlandskap i nästan tre veckor var det verkligen konstigt att komma hit ner igen! Men underbart även om jag saknar många!
Jag ville ju prova att bo i södra Sverige just för att jag inte alls kommer överens med de långa vintrarna i norr, och det har varit så härligt som jag hade föreställt mig!
Blåsten gillar jag INTE, men den får man helt enkelt ta, man kan inte få allt.
Igår efter läkarbesök och sjukgymnastik tog jag och dottern en liten promenad i det vackra vädret. Det var verkligen vår i luften! Fåglarna kvittrade som som tokiga, och solen värmde faktiskt!
Snödroppar har slagit ut i klungor på gräsmattan och lökarna sprutar upp ur jorden. Vi skördar faktiskt fortfarande mangold och har kvar rödbetor att plocka in. Lite galet är det nog att jag såg att ormögat börjat blomma så smått, förstår ju att det inte hör till vanligheterna så här tidigt.... Snö och storm lär nog komma hit med till sist, men det spelar ingen roll för nu njuter jag av en föraning av våren och den här vintern kommer att bli den kortaste jag någonsin upplevt!
En del rosor blommar fortfarande, galet!
Ett vårtecken om något, vårblommor utanför blomsteraffären!
Mina julrosor trivs nu!
Känns nästan overkligt att i förrgår var vi här!
Vackert så det förslår men KALLT!!
Vårt gamla fina hus i vinterskrud!
Tog ett kort genom köksfönstret hos min bror. Det här saknar maken och Lilleman mest tror jag, skoterkörningen!
Ibland känner man sig ju osäker på om vi gjort rätt som följde våra drömmar om att bo någon annanstans, Skåne och Norrland skiljer sig ju åt rätt mycket, nästan som två olika länder emellanåt.
Men nu skiner solen igen utanför fönstret och det milda vädret fortsätter ett tag till, och då känner jag ändå att vi nog gjort rätt, vi får bara försöka åka upp oftare och hälsa på. Store sonen som är 19 år suckade förnöjt när vi kom in genom dörren i måndagskväll, hem ljuva hem! Såna här fina dagar är det lätt att känna så i hjärtat fast vi flyttat långt "hemifrån"!
Kram på er!!
